Kärlekslängtan och sublimering

Av: Sigrid Herrault
Dramatiker och dramaturg 

Sublimering innebär ur freudianskt psykoanalytiskt perspektiv att man omvandlar sexuella driftsimpulser till ett mer sofistikerat beteende, exempelvis till konstnärligt skapande.

Barbara Stozzi var kompositör – hon skapade musikaliska verk som många gånger uttryckte människans eviga kärlekslängtan. Önskan om att förenas med en annan i passionen. Smärtan över att behöva härda ut existentiell ensamhet. Hennes genuina älskare var musiken.

Kurtisan
Med samtidens blick kan man se kurtisanen som en patriarkal uppfinning – ett begrepp för att klassificera kvinnor som hade andra ambitioner än en torftig hustruroll mellan fyra väggar. Kvinnor som hade talang, bildning och uttryckte friare sin sexuella lust än det var lämpligt för den manliga fantasin som ville kontrollera ”sin kvinna” i form av en hustru. Samtidigt väckte den offentligt friare kvinnan männens åtrå. Lösningen blev att använda henne som älskarinna.

I vår föreställningsvärld var Barbara Strozzi en strategisk kompositör. Hon kämpade med att få utöva sitt musikaliska kall och betalade det pris som krävdes för att överleva. Vi har varit intresserade av att skildra hennes inre existentiella resa som skapande kvinna i en patriarkal samhällsordning.

Kvinnans uppträdande i det offentliga rummet har varit provocerande ända fram till våra dagar. Att bli kallad för slampa är inte ovanligt i de digitala medierna, i vår tids offentliga diskussionsforum.  Det verkar ligga djupt rotat i den patriarkala strukturen att det utbryter oro och rädsla när kvinnor tar plats i det offentliga och bjuder män på konkurrens inom konst, politik och företagande. Rädslan vänds till aggressivitet med nedsättande sexualiserade uttryck.